Den senaste veckan har vågor av våldsamma anti-japanska protester dragit fram över Kina.
Tiotusentals demonstranter i flera städer har satt eld på japanska fabriker, slagit sönder japanska bilar och misshandlat japanska medborgare.
Återigen bråkar de båda länderna om en obetydlig ögrupp, som kallas Diaoyu på kinesiska och Senkakau på japanska.
Vattnet kring ögruppen är nästan utfiskat, och ”gas- och oljeresurserna” som finns kring dessa klippblock är endast av marginell betydelse.
I grund och botten handlar konflikten givetvis om politik. Att hävda sig mot grannen, att inte visa sig svag.
Båda ländernas regeringar brottas med en förtroendekris, och i Kina ska dessutom ett komplicerat ledarbyte snart ske, vilket är ännu en anledning att avleda uppmärksamheten genom en yttre fiende.
Men denna katt-och-råtta lek riskerar att slå mot båda ländernas ekonomi, och drabba förtroende och tillväxt ännu mer negativt.
Under protesterna sattes Panasonics fabrik i staden Qingdao i brand, och en Toyota-handlare i samma stad fick sin butik sönderslagen.
Flera bilar av märkena Toyota, Honda och Mitsubishi som varit parkerade där folkmassorna dragit fram har slagits sönder.
Också japanska restauranger och snabbköpskedjan 7-Eleven har vandaliserats, plundrats och stängt igen.
I Shanghai har japaner blivit slagna i ansiktet och fått skålar med nudlar hällda över sig. Japaner i Peking har stannat hemma från jobbet flera dagar i följd.
Nu har förvisso Sony, Mazda, Suzuki och Mitsubishi meddelat att de kommer återuppta sin aktivitet i Kina under onsdagen.
Men flera andra japanska företag – inklusive Panasonic vars fabrik brunnit – är fortfarande nere utan tidsplan på för nystart i Kina.
Det är svårt att uppskatta den långsiktiga skadan för dessa företag. Frågan blir nästan filosofisk: Om man får sin Toyota-bil sönderslagen, köper man en ny likadan eller byter man märke?
Jag vet faktiskt inte. Men som förstagångs-bilköpare tänker man nog en extra gång innan man väljer ett japanskt märke.
Detta är givetvis illa för de japanska biltillverkarna, som redan är i kris, och nyligen har investerat stora summor i nya anläggningar på världens nu största bilmarknad.
I andra sektorer är den ekonomiska skadan redan ett faktum. Exempelvis har Japans turistindustri drabbats negativt.
På nyhetssändningen här i kinesisk tv på morgonen rapporterades att All Japan Airlines fått 15 000 biljetter från kinesiska resenärer avbokade.
Den krisande jätten och en gång så stolta nationalklenoden Japan Airlines fick se sin aktiekurs falla ytterligare på ett annars positivt Nikkei-index, vilket tros bero på protesterna i Kina.
Många japanska företag drabbas alltså, då Kina nu är ö-nationens största enskilda handelspartner.
Men i det långa loppet kan denna konflikt givetvis komma att slå tillbaka och göra minst lika mycket skada mot Kina.
I sin ambition att gå från låglönetillverkning till egen utveckling och forskning, är Kina beroende av andra länders expertis.
Japanska ingenjörer är således en allt vanligare syn i Kina; bara i industristaden Dongguan, granne med Shenzhen, bas för Ericssons konkurrent Huawei, arbetar cirka 3 000 japaner.
Dessutom får kineserna på daglig basis kunskap genom joint ventures just med företag som Toyota och Panasonic.
Och att Kinas myndigheter inte garantera säkerheten för utländska medborgare då politiskt käbbel uppstår, bör vara en tankeställare för investerare och företag från exempelvis Taiwan och USA.
Så tuffa protester på gatorna kanske inte är så häftigt ändå, för den moderniseringsprocess som Kina säger sig vilja genomgå industriellt och ekonomiskt.